Long time no talk. 

Jag har börjat på Växjö Samordningsförbund, AKA Finsam. Det är typ som ett coachingprogram som hjälper en att komma ut i arbetslivet, plugg, praktik, vad en nu vill göra. Utbildningen är tio veckor lång, går där tre dagar i veckan. Hittills så trivs jag väldigt bra med gruppen jag hamnat i. Trevligt folk, och de på Finsam säger och lär ut så vettiga grejer. Saker som egentligen är så basic, men som en aldrig tänker aktivt på.

Jag ska påbörja min utredning på NP i morgon, och jag ska flytta om en vecka. Känns sjukt bra. Äntligen så får jag massor av goda nyheter istället för dåliga, så jag är positiv och optimistisk.

Har massor att se fram emot nu. Bara att le och vänta på våren, vilket är ytterligare en bra grej att se fram emot. Sol, värme och slippa tjocka jackor. Kanske hellre till och med behöva ta av sig jackan i värmen. Det längtar jag väldigt mycket efter. Se vitsippor, videkissar och tussilago som växer, tulpaner och påskliljor. Det är fint det. Börjar redan få vårkänslor.

Jag har varit väldigt nere ett tag, men nu börjar jag äntligen bli glad igen. Du förstår, jag är antingen på eller av, allt är antingen svart eller vitt, allting är antingen asbra eller skit. Jag har liksom inget mellanläge riktigt. Jo, då och då har jag ett mellanläge, och då är jag helt likgiltig istället. Hela hösten och vintern har jag varit mest av, men nu är jag mest på.

Jag har en hel regnbåge med olika sinnesstämningar och humör. Ett helt jävla färgspektrum med allt ifrån sprudlande glädje, hyperaktivitet, apati, nedstämdhet, total panik, avgrundsångest, ilska. När jag känner något så brukar det oftast vara full on. Inget halvdant. Men i och med min medicinering med antidepressiva så har det givetvis planat ut en hel del också.

Vet inte vad jag ville riktigt med det här inlägget, jag bara skrev på, haha. In the flow liksom. Nä, nu ska jag sluta skriva, hejdå.