Jag blev för snart två månader diagnostiserad med ADHD kombinerad typ, medelsvår, och redan efter denna korta tid som diagnostiserad har jag stött på enormt mycket kommentarer och fördomar. Så jag tänkte skriva ett inlägg om detta.

Min diagnos innebär för mig att jag har svårt med bland annat:

*Planering/organisering

*Koncentration

*Hyperaktivitet

*Impulsivitet

*Arbetsminne

*Känsloreglering och samsjuklighet

*Utmattning

Detta gör mig inte korkad, tvärtom, jag har mycket hög begåvning enligt utredarnas mycket utförliga tester. Ändå blir jag dagligen bemött med ignorans från vuxna människor. Antingen pratar de med mig som om jag vore ett dagisbarn som inte förstår bättre, eller så tror folk inte alls på att jag har ADHD.

"- Men du kan väl inte ha ADHD, du som är så lugn!"

Så folk som inte ens känner mig, utan kanske pratat med mig lite ytligt sådär tycker att jag inte har ADHD för att jag inte slagit sönder någonting under de fyra minutrarna vi pratat. 

Det är så jävla tråkigt att folk automatiskt tror att en person med ADHD är en bråkstake, missbrukare, brottsling. Visst, vi personer med ADHD är överrepresenterade i fängelser, men det beror på hur samhället väljer att inte ge rätt hjälp till de utsatta. De spottar på oss varenda dag på ett eller annat sätt. Egentligen finns där bara en önskan om att få slippa må som man gör, en önskan om att kunna fungera "normalt", att passa in i samhället, men eftersom det inte funkade så försöker de självmedicinera på något sätt, bara för att få känna sig "normal" bara för en stund och slippa alla tankarna i huvudet som krockar med varandra. 

Nu tänker jag stoppa här, för annars blir det ett trehundra sidor långt inlägg.

Så saker du inte ska säga till en person med diagnos:

* Du ser inte ut att ha _______ (insert valfri diagnos) för att blablabla..

* Du är bara lat

* Det är bara att göra det

* Du tycker så synd om dig själv

* Äsch, du orkar, kör hårt bara