Just nu sitter jag som vanligt hemma för mig själv, kollar på The tribe, pratar med mig själv. De enda gångerna jag faktiskt träffar människor är väl i skolan, och ibland på fritiden. 

Folk verkar inte riktigt gilla mig där jag vandrar. Jag kan känna på mig att de fått några förutfattade meningar om mig. Jag kan verka som en stökig och högljudd typ som skiter i allt, men faktiskt så är jag bara ett föredetta mobboffer som försöker hitta sin riktiga identitet. I grundskolan gick jag omkring och var ständigt rädd. Jag hade ont i magen varje dag när jag gick till skolan. Jag kröp nästan längs väggarna och fokuserade på en punkt i väggen för att slippa se folk i ansiktet. Jag lyssnade på heavy metal på högsta volym i hörlurar för att slippa höra vad de sa om mig. Jag var alltid så osäker, och jag stod aldrig upp för mig själv. Det är nog först nu som jag faktiskt kan göra det. Säga ifrån. Faktiskt så vet jag aldrig hur jag ska bete mig bland folk, just för att jag är rädd för att jag ska göra bort mig på något sätt. Förr var jag för liten, tog ingen plats. Nu känner jag mig tvärtom, jag känner mig för mycket. Det känns som om jag bara suger musten ur allt och alla. Jag  försöker alltid vara rolig och driva med saker, skämta bort. För om jag får någon att skratta, då har jag i alla fall gjort någonting rätt, right?

 

Frida

17 januari 2013 19:08

Du har fått många att skratta och många tycker du är underbar precis som du är.
Och personligen tycker jag att även om du har sårat mig många gånger så är det, det bästa som har hänt mig eftersom du sa sanningen och undvek den inte. Vore det inte för dig och Jasse skulle jag inte gå till skolan, skulle inte du gå till skolan skulle världen vara gråare och det speciellt för Jasse! Du betyder mycket för vissa och andra inte, fokusera på dom som tycker om dig! Att du är ett mobboffer sedan tidigare så använd dina upplevelser, bli klokare/mognare och hjälp andra!

Framför allt, det du känner är ok! Så har jag känt mig också!

http://www.fotograffrida.bloggplatsen.se

Johanna Lindholm

17 januari 2013 19:17

Tack för din kommentar. Det värmer att höra! Ledsen att jag sårat dig, det har inte varit meningen.

 

Frida

17 januari 2013 21:44

Det är ok, för du menade inte att såra och jag tog till mig det du sa utan bråk och accepterade det samt att du fick ur dig det du ville ha sagt, så vi båda vann ju på det!

Hör av dig om du vill prata av dig, jag lyssnar gärna!
kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fan vad dålig jag är på att blogga. I alla fall nu, har ändå inget intressant ämne att nörda in mig på. Det är snarare mitt personliga liv. Det är ett svårt ämne. Vad kan man skriva, vad bör man inte skriva? Inte vet jag.   Kollat på bio med mamm...

Det har verkligen hänt sjukt mycket grejer på kort tid för mig! Mest bra saker, men också en förjävlig grej.   Det som är bra är att jag har hittat så många fina vänner, det har varit underbart väder, och det är snart Emmaboda, vilket gör mig tag...

Jag blev för snart två månader diagnostiserad med ADHD kombinerad typ, medelsvår, och redan efter denna korta tid som diagnostiserad har jag stött på enormt mycket kommentarer och fördomar. Så jag tänkte skriva ett inlägg om detta.   Min diagnos ...

Long time no talk.    Jag har börjat på Växjö Samordningsförbund, AKA Finsam. Det är typ som ett coachingprogram som hjälper en att komma ut i arbetslivet, plugg, praktik, vad en nu vill göra. Utbildningen är tio veckor lång, går där tre dagar i ...

Idag åkte mamma och jag till vårdcentralen för att försöka utföra mitt urinprov som jag misslyckades med i måndags. Självklart så lyckas det inte bättre denna gången heller. Efteråt så sitter jag och gråter i timmar av ångest och stress. Jag hade för...