Jag vet inte vad tusan det är med mig just nu. Det är någonting som ligger och gnager och skaver långt inne i mig som inte känns bra. Jag är inne i en tänkarperiod som inte riktigt har med verkligheten att göra. Jag befinner mig i en egen bubbla bortom allt annat. Vissa korta sekvenser är som om jag landar på jorden igen, men de upphör lika snabbt. Jag är så frånvarande. Stundvis gör det ont inombords, då ångesten tar över mig helt. I övrigt är allt mest bara dimmigt. Det är värst när jag är ensam, för då försvinner jag in i mig själv ännu mer än vad jag skulle göra om någon var med mig och tog ner mig på jorden igen. Ofta så har jag inte riktigt ångest heller ens, jag är bara inte där. Inte helt kontaktbar, endast till viss del. 

Det känns som om jag tappar greppet om mig själv. Jag förstår inte.

Jävla PMDS. Brinn i helvetet.